Tyresö Square Dancers
 
 
 
    

Hur det började i Tyresö

 

Denna artikel skrevs av Peter Myhr för det extranummer av Square-Info som gavs ut den 7 november 1992 med anledning av SAASDC:s 10-årsjubileum.

 

 


                                

Sedan tidiga tonåren har jag varit intresserad av dans i alla former. Jag lärde mig Ball Room Dancing på Akademin för Dans i Göteborg och när jag flyttade till Stockholm 1964 gick jag på de dansställen som fanns, bland annat Nalen, men det var i samband med en resa tid Skottland 1972, som jag tände på skotsk dans och musik. I flera år dansade jag aktivt med Royal Scottisch Dance Society's avdelning i Stockholm och var i S:t Andrews på kurs i skotsk dans fem somrar i rad.

 

Den första egentliga kontakten som jag fick med den amerikanska genuina

folkmusiken var med gruppen Old Timey String Band, ett old time band, som satt och spelade på Hötorget och som jag på stående fot inbjöd på party. Kan man inte dansa till denna musik? Gruppen lärde ut Virginia Reel och några andra enkla danser och vi tyckte att detta var så roligt att vi ville veta mera.  

 

Jag fick en bok, Square Dances of Today (and how to teach and call them) av Rickard Kraus (1950). En hel sommar satt jag och översatte denna bok till svenska. Jag fick även låna material och musik av Izzy Young, en amerikan, som levt i Sverige i många år och som förestod Folklore Centrum i Stockholm. Izzy brukade köra squaredans på lördagskvällarna på Skeppsholmsgården, oftast till Steamboat Entertainers, fortfarande aktiva old time musiker.

 

Med detta material gick jag upp till Medborgarskolan i Tyresö och föreslog, att vi skulle starta en danskurs i amerikansk folkdans. Hösten 1978 startade jag så den första kursen i Tyresö med 22 elever. Med mina översättningar i ena handen och en mikrofon i den andra försökte jag lära ut hur en swing såg ut. Intresset för country & western var då stort i Sverige och plötsligt hade vi uppvisningskrav på oss och den första större uppmärksammade uppvisningen som Tyresö Square Dancers gjorde, hade vi den 26 april 1981 i Kungs-trädgården.

 

Det var naturligtvis traditionell squaredans och kontradans som gällde och jag letade ständigt efter mera material, som jag skulle kunna använda på mina kurser. På ett bibliotek fick jag tag i Betty Casey's "All about Square Dancing" och i en skivaffär en utmärkt squaredans-LP med callern Don Stewart, "Square Dance U.S.A.".

Detta var nytt för mig, men vi försökte gemensamt att lösa problemen. Vi gick igenom grunderna: 34 Basics och försökte göra egna danser. Det var först 1982 vid Convention i Seattle (36 000 registrerade dansare) som jag såg den

moderna squaredansen i verkligheten, d.v.s. som den dansades i USA. Det var med stor tillfredsställelse som jag konstaterade att jag tolkat och lärt ut callen korrekt. Jag var också den första svensk som callade på en amerikansk convention. Min insats var tydligen uppskattad, ty jag fick skriva autografer i två timmar. Detta skulle mina dansare i Sverige ha sett! Det ledde också till att jag ett år senare i juli 1983 fick resa till Grand Prairie, Alberta, Canada och vistas där en månad fritt mot att jag callade en kväll för The Peace Country Globe Promenaders, Beaverlodge.

 

Ett par TV-program med bland annat Karin Falk ökade naturligtvis också intresset här i Sverige för squaredans och jag inbjöds på skilda håll att lära ut squaredans (Gotlands Square Dancers, TBV Square Dancers i Katrineholm och Key City Square Dancers, Nyköping).

 

Medborgarskolan i Uppsala anordnade även instruktörskurser litet varstans i Sverige med mig som handledare och många av dagens instruktörer är komna från dessa kurser. Med dessa handledare och instruktörer har ju sedan squaredansen spridits som ringar på vattnet.

 

Samtidigt kom jag i kontakt med andra svenskar, bland annat Inger och Gösta

Toreld från LM Ericsson, och i Seattle hade jag mött Anne-Catherine och Jörgen Glimtoft, som senare bildade Dune Dancers, den första svenska squaredansklubben (maj 1980). Torelds hade lärt sig squaredans i Saudi Arabien, där de hade arbetat för LM Ericsson, och väl hemkomna till Sverige fick de höra talas om min verksamhet, så Inger ringde upp mig för ett sammanträffande och våra båda grupper träffades vid jultid 1980 i en lokal i Upplands Väsby. Det blev en mycket givande kväll, då vi ju inte hade samma kunskaper. På grund av alla uppvisningskrav bildades vår Tyresöklubb våren 1981.

Det är från dessa två grenar som squaredansen fått sitt genombrott i Sverige.

Kursverksamheten från båda grenarna skapade ju nya dansare, som i sin tur

inspirerat nya, och det är väl egentligen fantastiskt vilken spridning och utveckling som squaredansen fått i Sverige!